måndag, november 23, 2009
Har du ingen hut i kroppen, Göran? Skäms! Hur kunde du ens komma på tanken att ta så mycket betalt? Per Albin Hansson skulle säkerligen inte ha gillat det.
söndag, november 22, 2009
lördag, november 21, 2009
Fynd
I dag var vi runt en sväng in på stadsmissionen. Hulda makan köpte en bra inbunden bok för 10 kr och jag köpte dessa båda vinylplattor för sammanlagt 10 kr (Bilderna är resultat av scanning och därför inte helt överensstämmande med verkligheten - de är beskurna både hit och dit):


Jag har lyssnat igenom dem och kunnat konstatera att de båda överraskade mig positivt. Lill sjöng underbart på "Månskugga", "Alla männskor talar till mej", "Sången han sjöng var min egen" m.fl. och Östen sjöng och pratade texter av Hjalmar Gullberg, Anders Österling, Jacques Werup m.fl. på ett "redi't" bra sätt.
Jag gjorde en överraskande upptäckt: Östen tonsatte Göran Sonnevis dikt "Om kriget i Vietnam". Det hade jag ingen aning om.
Etiketter: LP
Dags för betyg
Nu har jag "skummat" igenom den här boken som jag tidigare bloggade om här. Jag är redo för att sätta betyg.

Det är inget snack. Denna bok skall ha betyg 5 på en femgradig skala. Jag har bara tre invändningar, men de är så pass obetydliga att femman ändå gäller.
1. Jag saknar någon sorts signatur till varje beskrivning. Jag vill veta vem som skrev texten t.ex. om Ulf Lundells "Vargmåne". Jag vägrar tro, att alla fyra författarna är lika "medskyldiga". Det hade väl inte varit omöjligt att använda signaturen JG för alla poster skrivna av Jan Gradvall, AR för Annina Rabe etc.
2. Urvalet känns ibland lite egendomligt. Exempel? Den enda roman av Björn Ranelid som får vara med är "Synden". Det känns inte helt adekvat.
3. Registret är inte helt tillförlitligt. Det borde inte vara något problem att åstadkomma ett felfritt register i dessa dagar. Exempel på miss? Peter Schildt regisserade "Glappet", men hans namn finns inte med i registret.
Bortsett från sådana klagomål är detta en helt fantastisk bok. Den måste finnas i varje hem. Det är bara en tidsfråga innan jag köper den.
1. Jag saknar någon sorts signatur till varje beskrivning. Jag vill veta vem som skrev texten t.ex. om Ulf Lundells "Vargmåne". Jag vägrar tro, att alla fyra författarna är lika "medskyldiga". Det hade väl inte varit omöjligt att använda signaturen JG för alla poster skrivna av Jan Gradvall, AR för Annina Rabe etc.
2. Urvalet känns ibland lite egendomligt. Exempel? Den enda roman av Björn Ranelid som får vara med är "Synden". Det känns inte helt adekvat.
3. Registret är inte helt tillförlitligt. Det borde inte vara något problem att åstadkomma ett felfritt register i dessa dagar. Exempel på miss? Peter Schildt regisserade "Glappet", men hans namn finns inte med i registret.
Bortsett från sådana klagomål är detta en helt fantastisk bok. Den måste finnas i varje hem. Det är bara en tidsfråga innan jag köper den.
fredag, november 20, 2009
Jonas ler
Beskuren skärmbildsdumpning från "Debatt":

Varför ler du så konstigt och ansträngt - ja, nästan hånfullt - Jonas? När jag såg den här debatten blev jag nästan katolik på kuppen. Du har en von oben-attityd som du nog inte är medveten om själv, Jonas. Du förefaller betrakta din omgivning som en samling okunniga och skrattretande figurer - som du måste undervisa och leda in på rätt spår. Det är som om du ensam har sett Sanningen och skådat Ljuset och alla vi andra lever i andligt mörker. Kom ner på jorden.
Etiketter: Gud, Kristendom, Religion, TV-serier
torsdag, november 19, 2009
Allting är relativt
Mycket kan vara roligt - om man inte har för höga pretentioner.

Humle och Dumle lever för alltid.
Etiketter: TV-serier
onsdag, november 18, 2009
Genomlyssningarna kompletta
Nu har jag lyssnat färdigt på The Beatles. Jag håller fast vid min tidigare torgförda åsikt att vartenda album innehåller minst en dålig bit. Inget album kommer undan. Jag har tidigare gått igenom en del album. Komplettering: Andra kassa bitar på dubbelalbumet är "Don't pass me by" och "Revolution 9", på "Magical Mystery Tour" kunde vi ha sluppit "Flying" och "Blue Jay Way", på "Yellow Submarine" är de sju sista bitarna nästan olidliga, på "Let it be" tål jag inte "Maggie Mae" och "One after 909" och - slutligen - sänks kvaliteten hos "Abbey Road" allvarligt p.g.a. "Maxwell's silver hammer" och "Octopus's garden".
Jag minns - så tydligt som om det hade hänt i förra veckan - hur vi ungdomar på den tiden det begav sig sade om The Beatles när de hade gett ut skivan "Yellow Submarine":
- De kan ge ut vilken smörja som helst nu. De är så stora att ingen vågar ge dem någon dålig recension.
Men en trevlig effekt av genomlyssningarna var denna: "Let it be" är ett bättre album än vad jag tidigare har föreställt mig. Där finns flera bitar som jag tycker mycket om - "Across the universe", "Let it be", "I've got a feeling", "The long and winding road" och "Get back".
Och trots några bottennapp här och där gjorde The Beatles helt makalös musik. Enligt min ringa mening var de tidernas största pop-/rockband. Och när jag skriver rock, så menar jag rock. (Att de var ett kolossalt framgångsrikt popband står ju bortom allt tvivel.) De kunde faktiskt stundtals få det att svänga lika rockigt som ett riktigt hårdrockband. Speciellt tydligt hör man det på det vita dubbelalbumet.
Men till sist - och främst - var The Beatles helt unika i att ständigt flytta fram gränserna för vad man kunde göra inom popen/rocken. De var först med sååå mycket. Deras kreativa mod, skaparlust, nyfikenhet och energi verkade aldrig kunna ta slut. Och varje nytt album fr.o.m., säg, "Help!" gjorde publiken olidligt nyfiken inför varje nytt LP-utsläpp från de f.d. Liverpool-grabbarna.
Jag minns - så tydligt som om det hade hänt i förra veckan - hur vi ungdomar på den tiden det begav sig sade om The Beatles när de hade gett ut skivan "Yellow Submarine":
- De kan ge ut vilken smörja som helst nu. De är så stora att ingen vågar ge dem någon dålig recension.
Men en trevlig effekt av genomlyssningarna var denna: "Let it be" är ett bättre album än vad jag tidigare har föreställt mig. Där finns flera bitar som jag tycker mycket om - "Across the universe", "Let it be", "I've got a feeling", "The long and winding road" och "Get back".
Och trots några bottennapp här och där gjorde The Beatles helt makalös musik. Enligt min ringa mening var de tidernas största pop-/rockband. Och när jag skriver rock, så menar jag rock. (Att de var ett kolossalt framgångsrikt popband står ju bortom allt tvivel.) De kunde faktiskt stundtals få det att svänga lika rockigt som ett riktigt hårdrockband. Speciellt tydligt hör man det på det vita dubbelalbumet.
Men till sist - och främst - var The Beatles helt unika i att ständigt flytta fram gränserna för vad man kunde göra inom popen/rocken. De var först med sååå mycket. Deras kreativa mod, skaparlust, nyfikenhet och energi verkade aldrig kunna ta slut. Och varje nytt album fr.o.m., säg, "Help!" gjorde publiken olidligt nyfiken inför varje nytt LP-utsläpp från de f.d. Liverpool-grabbarna.
Etiketter: CD, LP, The Beatles
Jag har gett upp
Jag har gett upp hoppet om dig, Medel-Svensson, när det gäller alfabetet.
Du kan inte alfabetet, Medel-Svensson. Du saknar elementärt ordningssinne. Du kan gå in på biblioteket och börja bläddra i en bok. En minut senare har du ingen aning om var du fann boken. Du ställer tillbaka den på helt fel ställe, Medel-Svensson. Du kan inte alfabetet. Du har inget ordningssinne.
Hur svårt kan det vara? Det känns som att det inte längre är någon mening med att hänvisa till detta.
Hur hittar du i stormarknaderna? Hur är det möjligt? Tar du inte alltid fel på mjölk och mjöl? Tar du inte alltid fel på sylt och salt? Tar du inte alltid fel på öl och ål?
Nej, du, Medel-Svensson. Du kan inte ana så mycket onödigt arbete som bibliotekspersonal måste göra p.g.a. dig. Alltför mycket skattefinansierad arbetstid går åt till att städa upp efter dig!
Du kan inte alfabetet, Medel-Svensson. Du saknar elementärt ordningssinne. Du kan gå in på biblioteket och börja bläddra i en bok. En minut senare har du ingen aning om var du fann boken. Du ställer tillbaka den på helt fel ställe, Medel-Svensson. Du kan inte alfabetet. Du har inget ordningssinne.
Hur svårt kan det vara? Det känns som att det inte längre är någon mening med att hänvisa till detta.
Du kan plocka fram en bok om trädgårdsskötsel och ställa tillbaka den bland böcker om matematik.
Du kan plocka fram en bok av Vilhelm Moberg och ställa tillbaka den bland böcker av Sigmund Freud.
Du kan plocka fram en CD-bok och ställa tillbaka den bland CD-album.
Du kan plocka fram en DVD-film och ställa tillbaka den bland tidskrifterna.
Du har ingen aning, Medel-Svensson.
Du kan plocka fram en bok av Vilhelm Moberg och ställa tillbaka den bland böcker av Sigmund Freud.
Du kan plocka fram en CD-bok och ställa tillbaka den bland CD-album.
Du kan plocka fram en DVD-film och ställa tillbaka den bland tidskrifterna.
Du har ingen aning, Medel-Svensson.
Hur hittar du i stormarknaderna? Hur är det möjligt? Tar du inte alltid fel på mjölk och mjöl? Tar du inte alltid fel på sylt och salt? Tar du inte alltid fel på öl och ål?
Nej, du, Medel-Svensson. Du kan inte ana så mycket onödigt arbete som bibliotekspersonal måste göra p.g.a. dig. Alltför mycket skattefinansierad arbetstid går åt till att städa upp efter dig!
tisdag, november 17, 2009
Vi klarar oss nog ändå...

Varför anlita en flyttfirma? Varför hyra en lastbil? Det blir för dyrt. Utnyttja luftrummet, tänkte denna familj.
Etiketter: Humor
måndag, november 16, 2009
Några rader om "Tusen svenska klassiker"
I dessa dagar håller jag på att roa mig med denna bok:


Som så många andra är jag svag för listor. Och detta är en sorts lista. Lika säkert som att fredag har föregåtts av torsdag kommer klagomål på urvalet. Någon recensent klagade t.ex. på att det fanns med alltför många plattor med Kent här. Det kan jag i och för sig hålla med om, eftersom Kent aldrig har tillhört mina favoriter.
"Varför finns de med och inte de?", "Varför finns här tre exempel med dem och inget exempel alls med honom?" etc. Ständigt samma gnäll.
"Varför finns de med och inte de?", "Varför finns här tre exempel med dem och inget exempel alls med honom?" etc. Ständigt samma gnäll.
Men strunt i gnället. Tag denna bok för vad den är: Ett urval gjort av fyra personer som är väl insatta i ämnet. Det kommer alltid att finnas gnällspikar som hittar något att klaga på. Never mind.
Jag ler igenkännande och tänker ofta "Är det sååå länge sedan?!" Någon recensent undrade vad man skall använda boken till. Tja, vad skall man använda en lista till? Tradig kommentar. De här samlade exemplen är bevisligen saker som visar en stor del av "den samtida kultur som speglat, definierat och format Sverige".
Jag gillar den här boken så här långt (hunnen 50 sidor in). Jag har svårt för att tycka illa om ett sådant kaxigt projekt. Jag finner ambitionen storartad och lovvärd. Här har du en recension. Hämta inspiration, bilda dig en egen uppfattning - och skriv en egen lista! Gör det bättre själv, om du kan!
söndag, november 15, 2009
En god serie med en positiv hjälte
Ah, det är gott att äga säsong 1 av den här TV-serien. Det var kanske här jag började tycka att engelska TV-serier kunde vara "feel good"-serier. "I Vår Herres hage" har alltid tillhört mina favoritserier - även om jag bara har sett den en gång. Skulle första säsongen hålla för ett "återbesök"? Ja, det gör den.
Den som letar efter nutida action med galna biljakter och liknande letar här förgäves. Här består dramatiken t.ex. i huruvida en ko skall överleva natten eller inte. Härligt jordnära!
Jag tyckte alltid att veterinären Herriot var en positiv förebild. Jag tänkte, att när jag blev varm i kläderna i mitt yrke så skulle jag försöka ha samma attityd som Herriot till jobb och folk. Om jag lyckades med det får andra avgöra.
Den som letar efter nutida action med galna biljakter och liknande letar här förgäves. Här består dramatiken t.ex. i huruvida en ko skall överleva natten eller inte. Härligt jordnära!
Jag tyckte alltid att veterinären Herriot var en positiv förebild. Jag tänkte, att när jag blev varm i kläderna i mitt yrke så skulle jag försöka ha samma attityd som Herriot till jobb och folk. Om jag lyckades med det får andra avgöra.
Etiketter: TV-serier
lördag, november 14, 2009
fredag, november 13, 2009
Huvudlöst
Tar det aldrig slut någon gång? När jag läser sådant här, så önskar jag alltid att det är för sista gången. Men nej då. Inom ett halvår dyker det säkert upp något annat avtal som är ännu mera groteskt. Det är en stor fet och äcklig spottloska rakt i ansiktet på vanligt folk.
Det blir aldrig någon revolution i detta land. I alla fall inte en revolution i Lenins eller Marx' mening. Svenska folket är för tafatt för det. Och vad är det för figurer som sitter i en styrelse som går med på sådana fallskärmar? Nickedockor. Nyttiga idioter.
Det blir aldrig någon revolution i detta land. I alla fall inte en revolution i Lenins eller Marx' mening. Svenska folket är för tafatt för det. Och vad är det för figurer som sitter i en styrelse som går med på sådana fallskärmar? Nickedockor. Nyttiga idioter.
torsdag, november 12, 2009
Tre exempel
I en tidigare bloggpost påstod jag att det finns album där inte en enda bit var dålig. Jag hävdade samtidigt, att bitarna förvisso kunde vara olika bra men att ingen var kass. Nu kräver vän av ordning att jag skall upp till bevis. Således nämner jag tre förträffliga album där alla bitar var mer eller mindre bra - och ingen var dålig.
Leonard Cohen: "Ten new songs"
Miles Davis: "Kind of blue"
Bruce Springsteen: "Darkness on the edge of town"
Leonard Cohen: "Ten new songs"
Miles Davis: "Kind of blue"
Bruce Springsteen: "Darkness on the edge of town"
Etiketter: CD, Cohen, Jazz, Konst, LP, Miles Davis, Springsteen
onsdag, november 11, 2009
Minst en kass bit på varje album
Nu kanske jag retar någon rigid Beatlesfan, men jag hävdar bestämt följande.
The Beatles gjorde inte ett enda studioalbum helt befriat från ganska kass musik.
The Beatles gjorde inte ett enda studioalbum helt befriat från ganska kass musik.
Det finns bevisligen album gjorda av andra där varenda bit var bra. De var visserligen olika bra, men ingen bit var helt kass. På Beatles' album fanns det alltid med minst en riktigt dålig bit.
På första LP:n "Please please me" har vi t.ex. "There's a place"; på andra LP:n "With The Beatles" har vi bl.a. "Little child"; på "A hard day's night" har vi "I'll cry instead"; på "Beatles for sale" får vi genomlida "Honey, don't"; på "Help!" plågas vi av "Act naturally"; på "Rubber soul" finns av någon outgrundlig anledning "What goes on" med; på "Revolver" är "Doctor Robert" ett bottennapp; på "Sgt Pepper" borde vi ha sluppit "Within you without you"; på [The white album] har vi den otroligt fåniga "Ob-la-di, ob-la-da" etc. Inte ett enda album utan någon kass bit.
Strängt taget kan man säga att bl.a. alla bitar där Ringo sjöng var kassa - med undantag för "With a little help from my friends".
På första LP:n "Please please me" har vi t.ex. "There's a place"; på andra LP:n "With The Beatles" har vi bl.a. "Little child"; på "A hard day's night" har vi "I'll cry instead"; på "Beatles for sale" får vi genomlida "Honey, don't"; på "Help!" plågas vi av "Act naturally"; på "Rubber soul" finns av någon outgrundlig anledning "What goes on" med; på "Revolver" är "Doctor Robert" ett bottennapp; på "Sgt Pepper" borde vi ha sluppit "Within you without you"; på [The white album] har vi den otroligt fåniga "Ob-la-di, ob-la-da" etc. Inte ett enda album utan någon kass bit.
Strängt taget kan man säga att bl.a. alla bitar där Ringo sjöng var kassa - med undantag för "With a little help from my friends".
Etiketter: CD, LP, The Beatles
tisdag, november 10, 2009
Dagens citat. 3
Vilken tankeskärpa! Vilken knivskarp analys! (Ironi)

Från Alliansfritt Sveriges ASTube. Och så säger man att vi har de politiker vi förtjänar...
Dagens citat. 1
Från Alliansfritt Sveriges citatsamling tar jag denna beskurna skärmbildsdumpning:
När jag läser sådant undrar jag vilka krav som ställs på ministrar. Tydligen inte särskilt höga. Det här yttrandet är ju så korkat att man kan undra om han var drogad när han sade det.










